De svenska jultraditionerna

Så var det dags igen. Julen, och med den alla kommentarer på Facebook om hur våra traditioner suddas ut på grund av den alltmer utbredda mångkulturen.

Men HÅLL KÄFTEN!

Lucia.. ett helgon från Sicilien som firas den 13e december av den romersk-katolska samt ortodoxa kyrkan. Lucia är alltså en SICILIANSK tradition och Lucia var säkerligen en mörkhårig donna med en lätt brun ton i hyn, inte en blek fjälla med långt ljust hår. Så kan vi slippa alla kommentarer om att den som har rollen som Lucia i ett luciatåg måste vara blond? Faktum är att personen med ljus på skallen bara är en symbol för Lucia och således kan alltså även en skäggig lastbilschaufför från Skellefteå på 134kg också ta sig an den rollen. Vad gäller tomtar och pepparkaksgubbar i tåget så kommer både tomten och pepparkakan från Turkiet – ett land som är muslimskt, men vafan – vi kan väl hävda att även det är svenska traditioner ändå, så vi kan klaga över något mer.

Själva julen då. Den NORDISKA julen hette julblot och bestod av diverse festligheter som att frossa i mat, knulla runt och – inte minst – blodsoffer. Idag dock så firar vi det lite annorlunda. Dels så spenderar hela jävla folket nån timme med att kolla på Kalle Ankas Jul (en serie tecknade filmer från USA) medan barnen väntar på att jultomten ska komma med julkapparna. Själva julklappen är en gammal nordisk lek som gick ut på att barnen sprang runt bland gårdarna och knackade på dörren för att kasta in något – en form av ”busringning” helt enkelt. Jultomen kom senare (från Turkiet) för att mycket senare få sin moderna utformning från USA (Coca Cola satte sin prägel på han i slutet). Men helt rätt, låt oss bevara vår SVENSKA tradition.

Granen då? Ja alltså, det är ett tyskt påhitt (precis som midsommarstången (majstången)) och det enda vi hade granar till under vintern var för att lägga granris vid fönster och dörrar för att hålla onda andar ute.

Slutligen så vill jag skälla på alla jävla sverigevänner som skriker sig hesa över våra traditioner och som inte ens kan äta just pepparkakor på rätt sätt. De ska nämligen ätas med en bit mjukost – gärna någon form av mögelost men om man som jag tycker att mögelost smakar förjävligt så går det nog precis lika bra med lite philadelphia.

Så. Lucia är italiensk, vårt älskade julprogram (vars innehåll styrs av Disney, inte SVT) kommer från USA, tomten och pepparkakan är turkisk. Men för fan.. svenska traditioner.

 

Hen

Ordet hen har debatterats mycket.. hur det kommer att förvirra engelsktalande när de besöker landet då det – på deras språk – betyder ”höna” (precis som orden ”barn”, ”slut” och ”fin” då kommer förvirra turister).

Men jag tänkte fokusera lite mer på han och hon. Först dock, hen har kommit till för de fall där man inte kan eller vill avslöja kön på en person samt för de personer som inte kan eller vill identifiera sig som han eller hon. Rimligt trots allt.

Men han och hon? Identifierar jag mig som en ”han”. Jag har uppfostrats till att göra det, säga att jag är en ”han”. Men identifierar jag mig som det egentligen? Ja alltså.. jag identifierar mig som mig. Som Daniel. Jag identifierar mig inte som varken kille eller man, egentligen. Begreppet ”man” innebär ju att man ska följa en viss norm och kunna beskrivas med vissa begrepp. Om enda kravet för att vara kille/man är att man har en penis – ja visst, då är jag en man. Jag har penis, skägg och en massa testosteron. Men är man då mer man om ens penis är större än rikssnittet? Är en svensk man mindre man än en afrikans man (de har bevisligen större penisar än oss). Är asiatiska män mindre man än oss? Är det storleken på skägg som avgör? Eller mängden testosteron? Kanske är det intresset för bilar och brudar i bikinis som gör det. Om det är bilar så är jag oerhört lite man och om det är brudar i bikini så är jag nog oerhört manlig.

Men, jag tror inte att det är så. För isåfall är ju väldigt många tjejer/kvinnor också män så där faller den teorin. Vad gör då en man till en man, vad gör att man kan identifiera sig som det? Är det hela biten med att man bär matkassen, håller upp dörren för andra samt kliver av det sjunkande skeppet sist? Isåfall är kvinnan på IKEA idag en man (hon höll upp dörren för mig) och alla båtskaptener är män (oavsett kön) då de ska kliva av sist.

Nej, det verkar inte riktigt finnas en hållbar definition för när eller hur man är en man. Så hur ska jag då kunna identifiera mig som han om det inte finns en hållbar definition. Kanske är det så att detta med han/hon och man/kvinna är något som i vår moderna tid är förlegat men som lever kvar som en envis tradition likt Kalle Anka på julafton (dålig titel på programmet för övrigt då Kalle faktiskt bara är med en liten kort bit av hela showen).

Kanske är det dags att inse att våra finska vänner varit något på spåret väldigt länge då inte har något han/hon utan kört med hen i alla tider (deras ord är ”hän” – inte helt olikt vårt ”hen” alltså).

Kanske är det så att vi borde sluta använda han/hon och istället identifiera alla personer som just personer istället för kön.

Hej.. Jag är Daniel.. varken man, kvinna eller något annat. Jag må ha en penis och en stark dragning till att ligga med de som inte har en penis. Men jag är Daniel. Inte en han. Inte en man. Daniel.

 

We just can’t afford it!

This is the normal excuse I hear from fellow countrymen that doesn’t wants us to aid the refugees from Syria. We can’t afford it.

What we can afford however is to allow big companies like H&M, Spotify and so on to skip taxes by having their companies registered in some tax evasion countries like Luxembourg or Panama. We can also afford to pay insanely high salaries to politicians, even though it has been proven that 50.000 SEK is more than enough for anyone to live a wealthy life (I pay 6.400 SEK for my 3 room apartment every month and I live 40min by train from Stockholm. A box of milk is roughly 10 SEK. A BigMac & Co is 85 SEK). Helene Hellmark Knutsson had (2013) a monthly salary of 117.917 SEK.
Source: http://www.svd.se/ministrarna-som-tjanar-bast–och-samst

Another excuse is that we don’t have room in Sweden. Room? Have you EVER seen a map of Sweden? If there is one thing we have next to forests it is room. Do we have housing? No. But that can be fixed. We have a massive unemployment and a massive need of housing. How about – I know.. this is a crazy idea but stay with me – we BUILD houses. Take all these unemployed persons and employ them to BUILD. HOUSES. Crazy I KNOW! But it actually could work. The money? We have it. We could even start a whole new city, it would create jobs while we build it and it would create jobs when built. But yea, crazy ideas and of course, we don’t have the room for it. Just look at this map, it IS crowded…

swedennight

Now, if you are one of those persons that claim that we can’t afford helping out – please read the rest of this article while eating your lunch. Please – the effect will be much greater.

Warning – graphic content – best enjoyed while having lunch

13095845_100924413655704_7777431743379623012_n

We can’t afford to help her. We better just send help down there instead, insure her that she will be safe…
13100923_100924613655684_3313619972144050425_n

We couldn’t afford to help these kids either. Nah, too expensive.13103349_100924440322368_6427029641043898622_nLook at that kid! Expensive little bastard. Stay away from our safe country – stay away from my lunch and my secure living. Schoo!

Let me explain to you what we actually can’t afford.

We can’t afford to lose our humanity.

We can’t afford to stop caring.

We can’t afford to get cold.

We can’t afford to turn the other way.

We can’t afford to not see.

What we can afford, is helping those in need. Those who have lost their homes, their towns. Their families. THAT, we can afford.

If you still believe that we can’t afford to help the Syrians – please go fuck yourself. Cause what we can’t afford is YOU.

 

 

Att bo i Stockholm

Jag flyttade till Stockholm precis före jul 2015, innan det har jag bott i Hjo, Skövde, Tibro, Vänersborg, Karlstad, Kiruna och Linköping. Jag har alltså bott i allt från små hålor (Hjo och Tibro) till småstora (Skövde och Vänersborg) och större städer (Karlstad och Linköping) – men nu bor jag i storstan, Stockholm, och jag älskar det. Rytmen i staden, pulsen, passar mig perfekt. Att en flytt hit dessutom innebar flera jobbförfrågningar och en fast anställning är inget minus direkt.

Men.. det finns några saker som stör mig enormt. Eller egentligen bara en sak, de som bor här. Från att ha vuxit upp och bott i Hjo, en liten håla vid Vättern med en knapp befolkning på totalt 7.000 i hela kommunen där alla känner alla och där man umgås med sina grannar till att hamna i Stockholm där man behöver åka en timme med tåg och tunnelbana för att komma hem till sina vänner är en enorm kontrast. Speciellt om man ser till de som bor där, de man möter på stan.

Vi kan börja med något så enkelt som att kliva av pendeltåget på centralen. Låter väl hyfsat enkelt? Man inväntar att tåget ska ankomma, går till dörrarna och när de öppnas så går man ut. Klart.

Men inte i Stockholm. Här är det en blandning av rugby och kampsport för att komma av. För det är inte bara du som ska av.. minst 20 andra ska också av och 20 ytterligare vill kliva på – och alla vill göra det samtidigt. Om mot förmodan de påstigande passagerarna faktiskt har vett att vänta tills du och de andra klivit av först så gör de det precis utanför dörrarna så du måste antingen knuffa dig ut eller frivolta över dem.

Vid ett tillfälle så tröttnade jag.. jag och Cattis skulle av och två damer runt 40-50 skulle på. De klev på direkt, rakt framför mig och Cattis. Jag gick ändå och tog mina 105kg och dundrade rakt in i damerna. Jag hoppas att det kändes när de slog i tågväggen så de lär sig vänta nästa gång.

Men staden då? Den är fantastisk. Den har allt man kan önska sig. Det finns 3 pubar i varje hörn varvat med någon form av butik (Pressbyrån, 7/11 eller liknande). Du kan inte nysa utan att råka nysa på antingen en krog eller butik. Kollektivtrafiken går såpass bra att jag sällan behöver kolla när tågen går – bara vilket (inte lärt mig alla linjer än) och varifrån.

En fin sak dock med folket i den här stan är att de inte bryr sig, du kan klä dig hur du vill, ha håret hur du vill. Du kan ligga med vem eller vilka du vill och inte en jävel reagerar. Hade jag haft två flickvänner i Hjo så hade jag inte kunnat gå och handla på ICA utan att byinvånarna hade blängt på mig som om Satan själv växte ur skrevet på mig. I Stockholm så ja, som jag redan sagt – ingen bryr sig. Alla är redan så jävla konstiga så ingen sticker ut.

Däremot är det också en stor brist hos stockholmarna, att de inte bryr sig. Idag på vägen till tåget hem så reagerade jag på att en herre försökte få hjälp med något på väldigt dålig engelska. Han försökte få kontakt med förbipasserande med orden ”excuse me, I’m a tourist…” men längre kom han inte, ingen såg upp, ingen stannade. Jag stannade. Jag frågade om han behövde hjälp. Det gjorde han.

Visade sig att han tappat bort sina glasögon och behövde assistans med att hitta en butik där han kunde köpa nya. Jag guidade honom till närmsta köpcenter där han förmodligen skulle kunna lösa sitt problem. Jag hoppas det för den stackars fransosen var blind som en mullvad utan sina glasögon.

Men hur svårt är det egentligen att stanna upp och kolla vad en medmänniska behöver hjälp med? Han uttryckte sig till och med lite ledsamt över vilket konstigt land Sverige är – eftersom ingen vill hjälpa till. Jag ursäktade stockholmarna med förklaringen att de är just stockholmare.. och att jag är från ”landet”.

Aldrig sett det som något bättre förut men idag har jag lite ändrad syn på saken. Så, alla läsare – om jag någonsin blir en av de där stockholmarna.. tvinga mig att flytta tillbaka till Hjo igen.

I övrigt trivs jag, jag har sällan tråkigt. Det hade jag ofta i Hjo. Även om jag inte faktiskt lever så annorlunda så finns ändå känslan av möjligheter i bakhuvudet.

Slutligen, Stockholm är också platsen där jag träffade Ylva.. och återigen flyttade tillsammans med Cattis och Tova. Det känns som att livet faller på plats igen. Att sker återigen är som de ska.

Vi ses på stan!

 

I’m so fed up with racism!

Islam is the source of all evil!

Islam promotes war

Islam hates women

The list goes on, and on.. and ON! And I’m fucking tired of it. Why am I tired? CAUSE IT’S FALSE!

Let me get down to basic facts cause, well, opinions can be disputed – facts can’t.

There are 32 countries with more than 90% of the population belonging to Islam. These countries gather roughly 20% of the worlds Muslim population. Yet we look at Afghanistan and set our image on what a Muslim is from them – Afghanistan represents 1.8% of the worlds Muslims. If we would have a town of 1000 people and 18 of them did something bad – would we condemn the entire town? Probably not.

Now to the accusations spread about Muslims around the world:

They hate women! Women are oppressed and can’t even drive a car!

Yes, true, in some of the Arabic countries they can’t. Actually only one country forbids driving for women, Saudi Arabia. Saudi Arabia represents 1.6% of the worlds Muslims. ONE, POINT, SIX!

Women are forced to genital mutilation!

Yes, that is true. But that is an AFRICAN tradition, not Muslim. There are several christian countries doing the same, in AFRICA. Does the Koran speak of it at all? No, and FGM (female genital mutilation) started long before Islam came around. In AFRICA. Morocco is the country with the most Muslims in the world (2% of the worlds Muslims) – there is no FGM in Morocco, or Tunisia and Mauritania – all with more than 99% of its population being Muslims. Yemen, another Muslim country with more than 99% being Muslism, has 19% FGM. So again, FALSE accusations.

Women aren’t allowed to vote!

Indonesia, 88% of it’s population being Muslims, had a female president who held her position between 2001 and 2004. How many female presidents have we seen in the United States? Or Sweden?

Muslims bread terrorists!

No.. There are roughly 1.700.000.000 Muslims in the world – if all or even half them were terrorists we’d all be dead. In Europe we had 152 acts of terrorism during 2013. Two of them were based on religious beliefs (1.3%). TWO! The rest just other bullshit like racism, politics or stuff like that. In 2012 we had six based on religion. Yea, but we also had a total of 219 acts of terrorism that year.

2011 we had 174 acts of terrorism, not a single one was cause of religion. NOT ONE. Yet Islam is the blame for terrorism. Logic.

And in the US? Well, between 1980 and 2005 only SIX percent of all terrorist attacks were from Islamic groups. SIX! But yea! Islam is pretty much the same as terrorism. Fuck off..

Did you know that the Maldives has a total of 98.4% of its population being Muslims? Yet we love going there on vacation. 4 police officers were fired after sexually abusing a woman. Not all is perfect in the Maldives but it’s getting there. Can we blame their problems on Islam? No.

And remember, Sweden has yet not had a female prime minister. Islamic states have. Maybe we should look at Christianity instead? Just maybe? I mean, we need to blame the other 98% of the terrorist attacks on someone else than the Muslims.

Cheers!

 

NärCon (sommar 2015)

Ok. NärCon är över och sociala medier har mer eller minder stormat med upplevelser, reaktioner och gud vet vad – inte så konstigt med tanke på de över 8.000 besökarna som festivalen drog till sig i år.

Jag tänkte dock fokusera och bemöta de negativa sakerna jag sett där ute.

1. Området var instängt av stängsel

Ja? Det är ganska vanligt på festivaler att man gör så. Förstår att det kommer som en chock att NärCon också gör det då de alltid haft helt öppet tidigare år. Men samtidigt en fullt naturlig utveckling då de växer varje år – och enligt mig helt rätt gjort för att lättare hålla koll på säkerhet och annat (även om jag hade uppskattat en port mot McDonalds samt tydligare markering att man lätt kunde nå Pressbyrån via byggnaden)

2. Området var för litet

Nej? Jag var ute en hel del och det var aldrig ont om plats någonstans, inte ens i rökrutorna som jag först tyckte var lite snålt tilltagna var det ont om plats. Och jag är ändå en ganska stor kille som tar mycket plats.

3. Funktionärerna hade aldrig information

De gånger jag (som arrangör) behövde hjälp så fick jag den, det var ett fåtal tillfällen de inte kunde ge mig info direkt men då kunde de alltid hänvisa till någon som kunde. Alla kan inte veta allt, speciellt inte i en stor organisation som NärCon – alla får sina områden och där kan man däremot förvänta sig att de ska kunna sitt område, och min upplevelse var att de kunde det.

4. De var dåligt förberedda på regn – alla visste att det skulle regna

Att det skulle regna så extremt att scenen skulle gå sönder samt avloppsvatten skulle börja läcka ut hade nog ingen räknat med. Och om nu SÅ MÅNGA visste att det skulle bli regn, varför hade inte fler med sig regnkläder och/eller paraplyer? Varför satt då jag och kvävdes när ca 90.000.000 människor försökte få plats i c-huset samtidigt? Nej, alla visste inte – vädret hade förutspått regn men inte riktigt den nivån på regn som kom.

5. Det var för stort

Tar mest med denna för att visa att man inte kan göra alla nöjda – en del tyckte det var för litet, andra för stort. Nackdelen med att hyra campus är väl att det är väldigt avlångt och att området då blir vidsträckt. Men sen när har någon dött av att få gå lite?

6. För dålig luft inomhus

Ja, den var skitdålig. Men inte för att någon stängde av ACn utan för att den helt enkelt inte klarade trycket av alla besökare. För att ha lokaler som klarar det trycket så skulle NärCon behöva pressa upp priserna för både besökare och butiker/arrangörer och vips, inget NärCon eftersom ingen vill betala de priserna. Så vad skulle man göra åt det? Det jag gjorde var att besöka butikerna när det var lite mindre folk i rörelse inomhus.

7. NärCon tar inte åt sig av kritik från sina besökare

Ja alltså, det gör de ju faktiskt. Men här är också det fina med NärCon. OM du tycker det är så dåligt så behöver du ju inte åka dit. Uppenbarligen tyckte i alla fall 8.000 personer att det var värt att åka dit i år. De växer för varje år så är det VERKLIGEN så dåligt? Själv var jag så nöjd med mitt första (ja, faktiskt) NärCon att jag överväger att försöka vara mer delaktig nästa år.

Slutligen, jag älskar föreningssverige och få se vad som växer fram ur vad som en gång var ett glatt kompisgäng som arrangerade konvent i skolans matsal (nu vet jag faktiskt inte var eller hur NärCon föddes men jag vet att det var litet). Dreamhack, världens största LAN – startade på samma sätt, även de som en förening i Sverok för övrigt. Jag älskar att engagera mig i såna här projekt där eldsjälar strålar samman och skapar fantastiska ting.

Sen kommer du och har mage att gnälla på dem? Vafan har du gjort för cosplayscenen på senaste tiden? Helt rätt ska man klaga om man inte får det man betalar för, t.ex som att jag senaste dagarna bara kunnat uppnå H+ på min mobiltelefon när jag betalar för 4G.

Men NärCon, där betalade du 400kr för att få gå på en festival som skulle erbjuda CosPlay, butiker och människor med samma intresse som dig – fick du inte det menar du?

Och ja, det finns saker jag inte var helt nöjd med heller – men jag är inte 100% med något i livet, min pizza har för tjock botten på pizzerian, min cola är inte kall nog, min cykel har punktering, min snopp är för liten. Men inte fan trakasserar jag folk på sociala medier för det. Ibland blir inte saker som man tänkt och med stora maskinerier som NärCon så går saker alltid fel.

En stor eloge till alla som jobbade på NärCon, ni gjord ett fantastiskt jobb. Som arrangör och person som inte lyckades anmäla mig i ert pandasystem så fick i alla fall jag ett fantastisk mottagande. Jag fick mitt band snabbt, sovsal ordnade sig på nån timme. Det enda jag hade kunnat önska som extern arrangör är väl kanske att vi hade märkts ut lite bättre (det BLEV tröttsamt att behöva förklara för era blåtröjade medarbetare 10ggr om dagen att man var arrangör) och kanske, kanske några matkuponger 😉

Tack för NärCon Sommar 2015, ses nästa år (om ni vill ha oss där)

 

Detta med barn och könsroller

Så här i eftersläpet av att vi släppte nyheten om Sofia så kommer ett inlägg om att vara förälder, igen (har väl skrivit några om det hittills).

Anledningen till det här inlägget kommer ifrån en fråga som jag fick av Expressen: ”Har du något råd till föräldrar i samma situation?”

Ja. Faktiskt, det har jag.

SÄTT INTE KÖN PÅ DITT BARN!

Skitenkelt faktiskt. Ditt barn är en person som utforskar världen, hittar sig själv (något många av oss aldrig blir klara med). Genom att sätta ett kön på dem (stereotypiskt kön då) så kommer du (inte naturen, biologin eller Gud om du så vill) forcera barnet in i en könsroll som kanske inte alls är korrekt.

Alltså.. ditt barn kanske har en penis, eller snippa. Om du bara låter snoppbarnet leka med bilar, verktyg och vassa svärd (typiskt ”pojkigt”) så kommer barnet tro att det är så just barn med snopp leker och barn med snippa leker med allt annat (dockor, synålar och köksredskap). Om du DÄREMOT ignorerar den där lilla kroppsdelen och bara ser ditt barn som ett barn, utan ett specifikt kön – och låter denna lilla krabat leka med vad hen vill så kommer hen att hitta sin plats och leka med det som hen tycker är roligt. Jag lekte med precis allt när jag var liten. Dockor, bilar, turtlesfigurer (skitroliga faktiskt). Jag kan  inte meka med bilar, jag är väldigt duktig på att laga mat, jag kan sy och jag kan fälla träd. Jag är dessutom vad man skulle beteckna som man. Nej, jag kan inte meka med bilar FAST jag är en man, sjukt konstigt va? (beror troligen på att jag fick leka med dockor).

Att få leka med en bred variation av leksaker gör att barnet faktiskt kan hitta SIN nisch bland leksaker, utvecklas på det sätt som funkar bäst och bli den som universum hade tänkt sig.

Ska avsluta lite snabbt med att ta upp detta med orättvisor mellan könen i vuxenvärlden. Ni vet det där med antal män kontra kvinnor i bolagsstyrelser, löner och en massa annat. Det finns en SKITENKEL lösning på det. Faktiskt samma lösning som jag pratar om där uppe.

SÄTT INTE KÖN PÅ FOLK. Enda gången en persons kön spelar roll är när man ska krypa i säng med dem – och knappt då, enligt egen erfarenhet (fundera på den ni!).

 

Vad tjejer vill ha

Något vi grabbar och män länge funderat på.. något som Hollywood försökte förklara med filmen ”what women want”, något som nu äntligen retts ut – tack Joakim.

Jag gör som så att jag listar hans punkter här – utan redigering, och följer upp med vad jag tycker efter varje punkt. Känns enklast så..

1. Håll om henne runt midjan och få henne att känna sig trygg. Trygghet betyder mycket!

Alla vet vi ju att man får en tjej att känna sig trygg med en kram. Inte genom att vara någon hon kan lita på alltid finns där, en som inte är svartsjuk på precis allt (eller något för den delen). Nej.. en kram. Det är grejen, speciellt runt midjan. Det är viktigt.

2. Lyssna på henne när hon vill berätta något.

Ska man inte lyssna på alla? Onödigt med kommentarer här tycker jag.. lite som att säga till folk att andas.

3. Öppna upp dig, dela med dig av ”hemligheter” och behåll dom mellan er. Tillit!

Är det skillnad på hemligheter och ”hemligheter”? Vet inte riktigt vad han menar där.. men om vi utgår från hemligheter i allmänhet så ska väl de undvikas så mycket det går.
Tillit då? Va.. behöver man LITA på sin partner? Vafan…

4. Erbjud henne din jacka om det är kyligt. En klassiker och alltid lika givet. Ge henne jackan!

En lika stor klassiker som sexismen. Erbjud henne din jacka om hon fryser. Inte för att hon är tjej, utan för att du hade erbjudit din jacka till vem som som står och fryser i ditt sällskap.

5. Kyss henne med klass. Då menar jag, med känsla och kärlek.

Hur kysser man någon utan klass? Har kyssar ens klass? Sen vet jag många tjejer som inte alls uppskattar kyssar.. mitt tips är att du snarare känner dig för lite. Min erfarenhet är att en puss på kinden, halsen funkar mycket bättre än en tunga nerkörd i halsen.

6. Skratta med henne. Humor är något som värdesätts högt.

Ja.. om skämtet är roligt. Eller vad man nu ska skratta åt tillsammans. Gör dig inte till, det finns tillräckligt med falska pojkvänner där ute.

7. Bjud ut henne på middag.

Middag? 50-talet ringde och.. ni kan resten. Ta med henne ut och campa istället. Få saker slår en frukost till soluppgången. Även killar gillar sånt. Middag gör man bäst hemma (om man kan laga mat – kan du inte det så be henne bjuda dig på middag, det är 2015.. man får be tjejen bjuda på mat).

8.  Umgås med hennes och dina vänner tillsammans. Livsviktigt!

Låt henne för fan få tid utan dig.. du är inte ett nikotinplåster hon inte överlever utan.

9. Ligger ni i soffan så klia henne med dina fingrar i hennes hår. Att bli kliad <3!

Klia? Har hon löss så ska du kanske köpa lusmedel istället. Men om ni är i soffan så se till att båda sitter bekvämt och släng på en film som båda uppskattar. Jag kan rekommendera”the bucket list”.

10 Kyss henne när hon minst anar det.

Jag provade det. Jag råkade skalla henne med mina tänder, kan inte rekommendera det. Ge henne iaf nån sekund på sig att reagera.

11. Krama henne bakifrån och håll om henne runt midjan.

Håll henne där det passar. Jag brukar hålla över bröstkorgen, inte för att jag tafsar utan för att jag är lång. Sen är ju kramar mysigt – och viktigt tydligen (se punkt 1).

12.  Berätta hur du känner för henne oavsett hur lång eller kort tid ni har varit tillsammans.

Ja.. kommunikation är ju sällan fel. Men ingen tycker om tjat.

13. . Om du märker att något är fel, så fråga. Förnekar hon det så höll bara om henne utan att säga något. Hon förstår att du alltid finns där då, oavsett vad. Trygghetskänslan!

Eller så är inget fel? Du kanske bara är kass på att läsa henne.. det där om att tjejer inte säger när något är fel är lika mycket en myt som snömannen. Om något är fel så får du veta det när hon är redo att berätta det. Och vet hon inte att du alltid finns där innan något är fel så har du redan problem.

14. Saknar du henne?  Smsa eller ring henne på kvällen och berätta hur mycket du saknar henne.

SMS. Respektera hennes egentid. Kväv henne inte..

15. Kollar ni på film? –  Lägg din arm om hennes axel så hon automatiskt lägger sitt huvud mot din axel. Luta upp hennes huvud och kyss henne.

Japp.. tvinga henne till att vara nära. Bra grej. Jag måste testa detta.

16. Titta ALLTID henne i ögonen när du säger att du älskar henne.

Titta alltid folk i ögonen när du pratar med dem. Eller brukar du titta på hennes bröst? Jag är förvirrad..

17. Försök bilda en bra relation med hennes nära och kära.

Alltså.. försök göra det med alla? Så mycket självklarheter så jag har svårt att fatta att vi inte vetat om detta innan..

18. Överraska henne med ‘frukost på sängen’ en eller flera gånger i veckan.

Väldigt få uppskattat smulor i sängen. Men om din tjej gör det så kör på. Och varför ””?

19. Har hon klätt upp sig lite extra och ska i väg på något partaj? Berätta hur fin du tycker att hon är.

Var bara ärlig. Alltid. Tycker du inte klänningen är fin säg det. Tycker du hon är fin i knullrufs, säg det. Och varför ska saker så ofta handla om utseendet?

20. Följ listan så utlovas giftermål mellan er.

Alla tjejer vill gifta sig – de vågar bara inte säga det…

Joakim.. du borde föreläsa i det här. Absolut. Tro mig.

 

Jag  vill be om ursäkt för att allt handlar om tjejer med en tydlig referens till att de som ska läsa detta är killar. Jag står själv inte bakom en sån syn på relationer men fick ju hålla mig till ”ämnet” liksom.

Joakims inlägg

 

Tittarstorm?

När jag och Sofia la ut inlägget om henne i torsdags så räknade vi med kanske 100 besök på bloggen, det var  det max som jag tidigare uppnått. Vi räknade rent realistiskt med de vanliga 40-50st som det varit förut.

Under 2010-2015 så har min blogg lyckats få in ca 5.000 besök (som en jämförelse).

Dagen vi la upp inlägget så trillade det in stax över 400 besök, mestadels från Sverige men även från våra grannländer. Sedan dalade det ner till en bit över 300 och vi tänkte att det nog var klart där – och att 7-800 besök var fantastiskt roligt.

Plats   Google Analytics

Men vi hade fel. Lördagen så besökte 1600 personer oss, söndag trillar det in runt 2400 personer. Vid det här laget så är det folk från hela världen, även om Sverige är i massiv majoritet. Vi trodde verkligen inte att det skulle nå ut så här massivt, inte ens i närheten. Sofia är överlycklig över den respons det gett och inser att det nog är många andra i samma situation som kan få hjälp/styrka av det.

Varje dag ombeds jag lämna en rapport på antal besökare.

I måndags kom det vi trodde var toppen på trafiken, nästan 4000 besök. Men igen, fel. Tisdag: 4600.. och sen igår så kom det in hela 7700.

Översikt över målgrupp   Google Analytics

Idag, torsdag, har det hittills lästs av 1700 personer. Totalt har inlägget också delats över 3000 gånger på Facebook.

Jag och Sofia vill tacka alla för ert fantastiska stöd gentemot oss men framförallt för att ni delar och sprider hennes berättelse så att fler kan få styrkan att berätta.

 

So, I just had a daughter!

I’ve just had a daughter – just as the headline says.

I’ve kept this a secret since we haven’t been sure that the people around us was ready for this yet. But now, since we have agreed to, we’re releasing the news to everyone.

I actually had my daughter 16 years ago, we just didn’t know it. She was born with this thing between her legs and everyone assumed she was a boy. Apparently we were wrong, she told us that much, and for us – except for being a huge thing that she felt she could tell us – this is a quite small change in our lives. And I couldn’t be more proud.

For those that hasn’t really grasped what I’m talking about – this is about Edwin, that for 16 years thought herself being a boy cause everyone has said that that is what she was. But after giving it a lot of thought realized we were wrong. I think it’s really strong to stand up and correct not only me and Jessica (her mom) but also relatives, friends, doctors and everyone else that has been passing through over the years.

Edwin will change name to Sofia, last name from Andersson to Melin. Sofia will probably keep one of her current first names, which one has not yet been decided.

Sofia picked the name herself – the change of last name is her decision as well.

I’ve always been a girl, I hasn’t always been aware of it that’s all. Now I want you to know it as well / Sofia

If you have any questions, please just ask, use Facebook, text me or why not simply give me a call. But I will ask that everyone shows utter respect for Sofia and her choice in this.

I will assume that a warning for not showing her respect in this won’t be necessary, but those that can’t support Sofia in her decision will no longer be a part of our lives.

So, finally.. Welcoe Sofia – thank you for your trust in me, in us as a family.

 

/ your father


 

original post in Swedish

 

Så.. jag har fått en dotter!

Så.. jag har fått en dotter!

Jag har fått en dotter – precis som rubriken säger.

Jag har länge varit tyst om detta då vi inte varit säkra på om omvärlden varit redo för nyheten ännu. Men nu, efter att vi inom familjen är överens, så går vi ut med nyheten.

Egentligen fick jag min dotter redan för 16 år sen, men det visste vi inte då. Hon föddes med en dinglande sak mellan benen och alla antog hon det var en pojke. Vi hade tydligen fel, det har hon meddelat oss och för oss – förutom en enormt stor sak att hon vågade öppna sig för oss om det – en relativt liten förändring i våra liv. Jag har fått en dotter istället för en son. Och jag kunde inte vara mer stolt.

För er som inte riktigt greppat det hela än så handlar det alltså om Edwin, som i 16 år gått och trott sig vara en pojke för att alla sagt att det är så. Men efter massor med funderingar insett att vi haft fel. Tycker det är starkt att våga ställa sig upp och rätta inte bara mig och Jessica (mamman) utan även släktingar, vänner, läkare och alla andra som passerat under de åren.

Edwin kommer byta namn till Sofia, samt efternamn från Andersson till Melin. Sofia kommer troligen behålla ett av sina nuvarande mellannamn, vilket är inte bestämt än.

Sofia har själv valt namnet – även byte av efternamn är hennes beslut.

Jag har alltid varit tjej, jag har bara inte alltid vetat om det. Nu vill jag att ni också ska få veta det. / Sofia

Om ni har frågor, ställ dem gärna på Facebook, skicka SMS eller ring. Men jag tänker också be alla att visa yttersta respekt för Sofias vilja i det här.

Jag tänker också anta någon varning för att inte visa respekt inte är nödvändig, men de som inte kan stötta Sofia i hennes beslut kommer inte längre vara en del av våra liv.

Så, slutligen.. Välkommen Sofia – tack för att du litar på mig, på oss som familj.

 

/ din Far

 

Hur synlig är du på nätet?

Ja – hur synlig är du egentligen? Hur mycket information går det egentligen att gräva fram om dig utifrån det du själv lägger ut?

Jag ska ge ett exempel från idag då jag hjälpt en person från Australien att få tag i en gammal bekant i Sverige (nej, jag skickade ingen info till honom, jag förmedlade uppgifterna till personen han sökte istället).

I  alla fall, personen han sökte heter Sara (nej, inte egentligen – men vi låtsas som det). Han har inget efternamn, ort eller något. Men det han faktiskt har är en forumtråd där hon skrivit. I sitt inlägg så skriver hon ut sin ålder och vilken stad hon bor i. Inte mer än så men tillräckligt mycket för att jag ska kunna hitta mer om henne (speciellt då hon har ett rätt ovanligt namn, som sagt – inte Sara).

En sökning på upplysning.se ger mig informationen att hon visserligen inte är den enda i staden med det namnet men bara en person i träfflistan matchar hennes ålder (som jag alltså vet då hon själv skrev ut den i sitt foruminlägg).

Jag får veta att hon är gift (hon är sambo med en person med samma efternamn, mer info längre ner).

Jag söker efter henne på Facebook och upptäcker att hennes profillänk inte har det efternamnet utan ett annat, hon har alltså bytt (troligen) efternamn någon gång – så alltså gift. Utifrån hennes bilder så kan jag se att hon har hund samt dotter på ca 7 månader – beräknad födsel var 23e mars 2014 vilket bekräftas av en profilbildsuppdatering den 24e mars på ett nyfött barn.

Hennes man, Stefan (nej! inte rätt namn det heller), jobbar som väktare.

Jag har också (givetvis) bådas telefonnummer, personnummer och en massa annan data som kan plockas ut från offentliga register på bara några minuter.

Så, tänk på vad ni lägger ut för information om er själva… alla stalkers är inte lika snälla som undertecknad.

stalker